Förhandssnack inför andra deltävlingen

Om femton minuter drar årets andra deltävling i år igång och till skillnad från förra veckan tror jag att vi kan ha några bidrag som kommer tampas om topplatserna i Globen med här. Jag har, för första gången på flera år, inte lyssnat på bidragen i förväg och inte läst så mycket tidningar. Försöker helt enkelt vara lite nollställd den här veckan. En ny taktik.

Jag kunde dock inte hålla mig undan Swedish House Wives låt som jag, efter en lyssning, råälskar. Jag gissar att den kommer spelas flitigt i min iPhone till i mitten på oktober ungefär. I övrigt har jag höga förhoppningar på Felicia Olsson som har en låt som delvis är skriven av min norska favorit Maria Haukaas Mittet och Louise Hoffsten vars musik jag växt upp med. Ser också fram emot Sean Banan galna nummer som jag sett lite bilder ifrån (att undvika hela festivalen är ju ganska svårt) 

Jag hoppas kunna livetwittra under festivalen på Schlagerfiasko’s twitter, vi får se hur det blir med den saken. Annars hittar ni mig här.

Nu är det bara tio minuter kvar, har ni poppat era popcorn?! 

Ett första intryck av Göteborg

Nu har jag lyssnat igenom veckans låtar med hjälp av SVT’s enminutersklipp, och såhär är mina första tankar om startfältet.

Anton Ewald – Begging
Anton är söt och talangfull men jag kan inte sluta irritera mig över att sången ligger (i alla fall i klippet) 99% på bakgrundsbandet. Inte okej. Låten känns heller inte lika direkt som t.ex. Manboy eller andra låtar i genren som gått bra förut, men ja, trots detta så tror jag nog ändå det här går vidare. Killen verkar ju veta hur man går igenom en ruta.
Min tippning: Final

Felicia Olsson – Make Me No 1
En fin låt och Felicia sjunger bra, men jag får inga feelings. Ljummet.
Min tippning: 7:a

Joacim Cans – Annelie
Vad sjutton är detta? Inte alls vad jag hade förväntat mig av Cans. Alls. Hårdrockare goes dansband när han försöker vara Winnerbäck, eller något sånt? Inte min smak alls men jag är kanske inte målgruppen heller.
Min tippning: 5:a

Swedish House Wives – On Top of the World
Härlig schlager – äntligen! Ingen topplåt men ändå trallvänligt och mellohjärtat blir glad när man ser detta. Ingen Eurovisionvinnare nej, men ändå något som behövs i tävlingen.
Min tippning: AC

Erik Segerstedt & Tone Damli – Hello Goodbye
Det här är en låt som jag borde gilla… det är precis sådan musik som jag går igång på. Mysig radiopop. Tyvärr känns det blekt, typ som ett albumspår istället för en singel. Synd.
Min tippning: 6:a

Louise Hoffsten – Only the Dead Fish Follow The Stream
Veckans sömnpiller. Nej tack.
Min tippning: 8:a

Rikard Wolff feat. Sara Isaksson – En förlorad sommar
Det här är ingnting jag går igång på, men jag tror svenska folket gör det, eller? Det känns väldigt mycket Thorsten Flinck.
Min tippning: AC

Sean Banan – Copacabanana
Om David fick höra förra veckan att han gjorde en Shout It Out 2, så borde Sean få höra samma grej den här veckan. För det här låter och ser exakt ut som förra året. Lite andra rim och lite andra kläder. Annars samma grej. Men barnen gillar nog detta så jag tror det kan bli farligt.
Min tippning: Final

Lina: Och så mina åsikter om Karlskrona…

Ja, så var deltävling 1 över och förutom ett fåltal toppar så tycker jag personligen det mesta i hela deltävlingen var ganska mycket mellanmjölk.

David Lindgren – Skyline
Jag var lite negativ till David innan eftersom allting verkade vara precis som förra året, men jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad när han intog scenen. Visst, det har gjorts innan, men det gjordes ändå väldigt bra. David är superproffsig och numret var riktigt snyggt. Min favorit under kvällen.
Min gissning: Final
Resultat: Final

Cookies ‘N’ Beans – Burning Flags
Ett snyggt och musikaliskt nummer, men inte min cup of tea. Kanske just därför underskattade jag dom och tippade dom rätt långt ned?
Min gissning: 6:e plats
Resultat: AC

Jay Jay Johansson – Paris
Lika tråkig som förväntad, en så kallad kisspaus. Ingenting hände och det var ganska enkelt att räkna ut att detta skulle hamna i botten.
Min gissning: 8:e plats
Resultat: 8:e plats

Eric Gadd – Vi kommer aldrig att förlora
Om det inte vore för att Eric borde ha varit med i Mello 1993 istället för 2013 (förlåt) så tycker jag den här låten är ganska mysig ändå. Den har verkligen växt hos mig.
Min gissning: AC
Resultat: AC

Mary N’diaye – Gosa
Nej tack, jag vill inte gosa. Den här låten ger mig kräkningar och jag förstår verkligen inte hur den tog sig till en 5:e plats. Vem röstade? Vem?!
Min gissning: 7:e plats
Resultat: 5:e plats

YOHIO – Heartbreak Hotel
Yohio var verkligen kvällens stjärna och det var helt rätt att han gick vidare. Tyvärr är låten rätt medioker egentligen, men det glömde man bort när 17-åringen drog igång.
Min gissning: Final
Resultat: Final

Anna Järvinen – Porslin
Här kommer vi till en låt som jag på förhand gillade ganska mycket, men som föll när det väl gällde. Den var ju hypad i media i början av veckan och det fick igång någonting i mig, men när hon ställde sig på scenen så kändes det inte alls sådär äkta och skört som jag hade hoppats på. Många liknar henne med förra årets Torsten Flink, och honom gillade jag inte alls, så det är väl kanske därför. Jag tippade ändå att den skulle gå till AC tack vare hypen.
Min gissning: AC
Resultat: 7:e plats

Michael Feiner & Caisa – We’re Still Kids
Tråkigt att en sån härlig dänga ska förstöras av en dålig artist – för Caisa passade verkligen inte in i det här numret. Hon kunde varken sjunga eller röra sig på scenen och det är ju liten av en förutsättning för att ett nummer ska fungera. Ja, sen är väl inte We’re Still Kids någon vinnarlåt heller, men jag blir glad av den och som tur är funkar sången fint på Spotify så där går den varm hos mig.
Min gissning: 5:a plats
Resultat: 6:e plats

I övrigt då? Danny var snygg och mellanakterna höll riktigt hög standard (förutom Ukuleles from hell som var ett sömnpiller). Jag förstår inte kritiken riktad mot Danny som programledare och allas upprördhet över grafikstrulet. Var det verkligen någon som trodde att Gosa hade en chans mot Yohio, egentligen? Ja dom strulade bort sig lite, men jag hade andra saker att bli upprörd över.

Nu blickar jag framåt och ser fram emot Göteborg. Jag har hört ryktesvägen att låtarna ska vara bättre där. Whoho säger jag bara.

David: Karlskrona chaos

Hmmm. So that was deltävling 1. I’m just going to list…

The good

  • ”Yes, rub it in my face, GinaDanny being self-effacing. I hope. Actually, I hope he was pissed off at Gina’s dig at him coming second last year. Let’s do that every week
  • Gina’s ”metrosexual cute boys”
  • David Lindgren‘s bow tie pull with that look to camera (I’m doing that right now)
  • David Lindgren proving that it is possible to sing and move and hold a tune
  • Fredrik Kempe has lost the bear beard
  • Cookies n Beans looking like the UK’s 2Shoes + a sister
  • Fredrik Kempe realising that the age of the schlager diva has gone, and embracing a new sound that maintains a chorus. Cookies n Beans’ performance was the closest we got to old-style Melodifestivalen
  • The Swedish twentysomethings standing next to me going wild for Eric Gadd
  • Mary N’diaye gracious in defeat. But I expected something much better from her
  • Nervous Anna Järvinen holding onto her jacket for support – a lovely moment
  • Michael Feiner & Caisa‘s The Prisoner-type giant white balloons that looked as if they were aiming to suffocate half of the audience
  • Karl för sin kostym – where Danny must put on the right outfit if he’s going to become a great Melodifestivalen host. (”SVT has given me a chance” – it’s going to take much more than an outfit, frankly.) But the interval number, in the usual expert hands of Edward af Sillén and Daniel Réhn was an absolute triumph. Bringing in former hosts Kristian Luuk and Lena Philipsson (as well as the head of SVT, Eva Hamilton) to offer their own advice was fabulous. Even if the arrival of PH turned it into the best song of the night and showed up everything else (and Melodifestivalen of recent years to be a bit on the boring side, to be honest). A triumph

The bad

  • Danny’s presenting skills. Yes, he was nervous. But this is Melodifestivalen – the biggest show on television. If you can’t hack it, then you shouldn’t be there. Hosting a live TV show by staring down at your cue cards is not acceptable. I did wonder if Danny would have any kind of charisma for the camera, and I’m not sure he does. At one point, even Gina looked a bit worried. He excelled in the interval number, but you can’t rely on that
  • The technical mistakes. Having to rerun the ‘snabb-reprise‘ section because the numbers didn’t appear was bad enough, but for the fifth act going through to appear on screen before it was announced was unforgiveable. This is the biggest show on TV – mistakes like these cannot happen. And if it happens during Eurovision, then the argument for reducing the cost of the event will take a bit of a knock. Europe doesn’t forgive easily…
  • I hated the runway entrance last year, and loathe it this year. It’s so unnecessary, and the slower song performers don’t need to have to do that kind of play acting – it totally detracts from the mood of their songs. Anna Järvinen and Eric Gadd both looked terribly uncomfortable
  • Paris sounded a bit like listening to Life In Mono with someone clattering about in the kitchen

The ugly

  • Danny’s Amazing outfit looked a bit sad in the cold light of 2013
  • Jay-Jay Johanson‘s general air of ”what the fuck am I doing here?” (also shared by a number of the songwriters in the green room – what are you doing there? You’re hopefully making yourselves a bit of cash. So tell your faces to CHEER UP)
  • YOHIO walking the walk then performing a generic rock standard. YOHI-YAWN. A bit like when that Spaceman song was on the Levis ads years ago, then it turned into that rocky dirge
  • Michael Feiner & Caisa entering to the Eurythmics, then singing that song. Whoops
  • Michael Feiner acting like an embarrassing dad who thinks he can DJ at a wedding reception (I was expecting him to give us a ”shout out”)
  • Floor managers changing the sets while in shot. Every year this happens – here’s an idea – why not change the camera angle so we don’t see what we’re not supposed to see?

Gothenburg next week. And on we go.

Elin: Grafikstrul, Lena Ph och mediokra låtar

Rubriken beskriver gårdagens deltävling ur min synvinkel. En väldigt svag öppningsdeltävling, många låtar man glömde bort och vad SVT gjorde med sin grafik kan man ju undra. Tänkte skriva lite om vad som kom till mig när jag lyssnade och såg bidragen igårkväll.

David Lindgren – redan när man såg uppställningen med artister i deltävlingen så förstod man att David skulle ta sig till final. Hans stora genomslag förra året med Shout it out är fortfarande färskt i minnet hos de unga. Hans låt i år var dock en medioker uppföljare till Shout it out. Man kunde lägga märke till influenser i låten som kom från Shout it out och dansbreaket var väldigt likt det som Danny hade i Amazing. Det jag dock störde mig mest på var hans gula näsduk i bakfickan, det var bara fel att ha den där. David bjuder dock på show och det är ett väldigt stort plus i dagens Melodifestival. Hade dock hoppats på att låten skulle ha varit starkare än vad den där.

Cookies ‘N’ BeansBurning flags är en låt som bli bättre ju mer man lyssnar på den, enligt mig så håller den inte samma klass som What if som de tävlade med i festivalen år 2009. Fast det är ju en smak fråga. Deras framträdande var dock väldigt enformigt. De stod vid sina mickstativ, gick mot varandra och tre skynken i bakgrunden for ner i golvet. Cookies ‘N’ Beans hade dock en av de bättre låtarna igår och att gå till Andra Chansen ska de vara väldigt glada över.

Jay-Jay Johanson – som alla förutspått så hamnade Jay-Jay sist i tabellen. Själv har han också sagt att han inte hade någon chans i tävlingen. Hans låt var fin men det var väldigt svårt att förstå vad han ville få ut med sin låt. Den var väldigt monoton genom de tre minuterna. Man lade inte märke till någon ändring i hans röst, det var som om han bara ville gå därifrån. Gatunamnen från Paris som visades i led-ljusen, såg man knappt något av. Jag skulle beskriva hans framträdande som tre minuter av bakgrundsmusik.

Mary N’diaye – Gosa? Nej, tack. Gosa har tappat sin betydelse i mitt liv. 104 eller 105 gånger som hon sjöng det blev bara för mycket. Men låten hade sin charm och man förstod att den skulle gå hem i den yngre publiken för låttexten satte sig på hjärnan. ‘Gosa gosa gosa gosa gosa hela natten lång’. Vi som är äldre förstår dock egentligen vad Mary menar med sin låt. Och hennes ”gnida händer”-dans var bara för mycket, en koreografi som vem som helst att kunnat göra bättre.

Eric Gadd - kvällens diva. Jag skulle nog tro att Eric är väldigt medveten om hur han vill ha det och om han inte får det, då har du dragit på dig problem. Eric sjöng utan in-ears när han stod på scenen och sedan med in-ears när han gick ut på catwalken. Han hade dock velat köra på utan in-ears hela numret men det gick inte på grund av att man inte kunde ställa monitorer ute på catwalken. Erics låt, är enligt mig en av de bättre svenska låtarna som varit med i tävlingen de senaste åren. Lite Patrik Isaksson-stuk på det. Hans scenframförande var dock lite tråkigt men jag förstår grejen med att man vill stå med sitt band så att det ser ut som att man spelar på en mindre klubb och inte i en ishall. Och Eric är precis som Cookies ‘N’ Beans värd sin plats i Andra Chansen.

YOHIO – det var ingen skräll att YOHIO tog sig till final. Hans scenframträdande var det mest ihågkomna från igår. Hans låt var också en av de bästa och med pyrot så blev framträdandet det bästa under kvällen från de tävlandes sida. YOHIO är verkligen värd sin plats i finalen.

Anna Järvinen – stackars, söta, lilla sköra människa. En sådan fin text men ett sådant fel forum att försöka få ut den i. Det var svårt att ta till sig vad Anna sjöng, ibland var det svårt att höra vad hon sjöng men överlag så kom hon inte igenom TV-rutan. Lite synd då hon var värd mer än en sjundeplats.

Michael Feiner & Caisa - Michaels saxofonsolo är en av de saker som jag kommer ihåg bäst ifrån igår. Live var det också, vilket gör det ännu mer imponerande. Caisa däremot, hon var inte alls säker på scenen. Hon missade kameror och ibland var det väldigt grova missar. Jag förstår, hon var nervös men man kan inte låta det komma till en. Hennes sång var inte den bästa och jag tror faktiskt att Michael hade klarat sig rätt bra med bara sin saxofon. Låten överlag var dock bra om man hade bytt ut Caisa mot en säkrare sångerska.

Det är vad jag tyckte om bidragen. Det jag dock kommer att ta med mig från deltävlingen i Karlskrona är Lena Philipssons framträdande. Lena Ph fick mest jubel i hela arenan och det kan bara betyda en sak: vi saknar stjärnorna i årets tävling. Om man hade kunnat rösta på både Lena och Kristian Luuk så hade båda gått till final med varsin låt.
Det andra som jag kommer ta med mig från gårdagen är SVT’s väldigt uppenbara misslyckande med grafiken. Först vid snabbgenomgången såg jag att det var fel med grafiken från början och sen när det avslöjades att YOHIO hade gått vidare när Gina inte ens ropat upp honom. Sådant här är inte acceptabelt SVT. De skötte problemet med snabbreprisen på ett väldigt bra sätt men det där som hände vi uppläsningen av vilka fem som gått vidare får bara inte hända igen. Tänk om det händer i finalen och vinnaren avslöjas en minut innan Danny eller Gina säger det? Det får inte hända. Skärpning.

Nu, laddar jag om med nya tag till nästa veckas deltävling i Göteborg. Hoppas att det finns starkare låtar i den deltävlingen och att SVT har fixat sina problem med grafiken.